Let’s talk about…

Prestationsångest. Häromdagen så köpte jag Nellie Berntssons senaste bok, jag är Nellie. Har alltid tyckt att Nellie verkat så himla cool, liksom, att hon kunnat byggt upp sitt egna varumärke och blivit så framgångsrik vid en sådan ung ålder. Själv så har jag alltid haft ett ganska dåligt självförtroende och aldrig riktigt vågat lita på mig själv, så ville köpa boken främst för att få lite motivation och inspiration kring det. Var ett stycke jag fastnade särskilt för, där Nellie berättade om sin skolgång och om alla hemskheter hon varit med om där, kan säga att jag kände igen mig till en viss del, då jag heller inte haft det sådär jättelätt tidigare i skolan då jag fått utså en del elakheter. I alla fall, så avslutade hon med att skriva detta; ”låt folk prata om mig om de vill. Under tiden förändrar jag världen. Lever mitt liv, skapar en karriär och strävar mot att finna kärleken”. Det var ett stycke jag verkligen kände att jag var glad att läsa, helt ärligt. Jag har nästan alltid brytt mig om vad andra ska tycka och vad andra ska säga om det jag gör, eller om den jag är. Oavsett vad jag har gjort, så har det alltid varit med ”alla andra” i tankarna, och där någonstans så utvecklade det en stor prestationsångest.

Jag vill lyckas. Jag vill ha de bästa betygen, jag vill driva den största bloggen och jag vill bli bäst inom ridsporten, det är målen jag alltid satt upp. Men numera, så har jag tänkt mycket kring det och särskilt funderat över vem jag har velat gjort det för, mig eller alla andra? Kommer jag att bli mycket lyckligare av att ha A i alla ämnen, bara för att det ser bra ut och för att alla andra kommer att tycka någonting bra om det? Jag önskar verkligen att jag hade det tankesättet där och då, för det har inte fått mig att må ett dugg bättre, utan det har gett mig en sådan prestationsångest att jag inte ens längre kan göra ett arbete i skolan, enbart på grund av att jag är för osäker och bara undrar vad alla andra skulle tänka om det jag skriver. Extremt töntigt känns det att behöva erkänna det, men det är så det är. Likadant är det med bloggen, herregud, alltså. Jag kan känna en sådan enorm press över den och över allt jag skriver, eftersom att jag vet nästan vilka de flesta som läser den är. Förut var det ännu värre, för då visste jag att skrev jag minsta lilla sak som kunde missförstås, då skulle det bli kaos.

Sedan så har vi ridsporten, min stora passion i livet. Jag älskar den, men samtidigt så är jag så trött på den. Jag kan inte skriva riktigt det jag hade velat, men kan berätta att jag känner även en stor press även där. Den där pressen, den kan man lugnt säga har äventyrat mitt intresse många gånger. För mycket press gör att saker och ting inte längre blir lika roliga, vilket jag känt på nästan varenda dag. Det har inte varit lika roligt att åka ut till stallet och motivationen har dalat, men så fort jag släpper minsta lilla på pressen, då kan jag uppskatta det på ett annat sätt och älska det lika mycket som jag en gång gjort. En annan sorts press, fast ändå en ganska likadan, har jag även känt med Duchess. Vi, eller mest jag, har fått mycket skit kastat på oss och många har velat se oss misslyckats, vilket såklart satt en enorm press på mig. Jag har alltid velat visat vår bästa sida och visat att vi kan, men där har viljan blivit för stor och tagit bort allt det roliga och nästan enbart förstört för oss.

Så, det jag har bestämt mig för att förbättra 2017, det är mitt självförtroende. Jag klarar inte av att känna denna press och oroa mig för vad alla andra ska tänka och säga, utan det jag måste lägga fokus på, det är vad jag gör och hur jag mår, för egentligen så finns det inget viktigare än det. Framgång och goda rykten spelar egentligen ingen roll, för gör det en inte lycklig, då är det inte värt det at all.

large

duddi sista ärevarv bla 413

Annonser

Tankar kring vårt framtida hästköp

Kan du skriva ett inlägg där du berättar om vad du vill ha för storhäst och vad dina mål både kortsiktiga och långsiktiga med den är?

Denna kommentar trillade in igår kväll, så jag tänkte att jag skulle svara på den i ett inlägg, ifall att någon mer utav er undrar detsamma! Vi har främst sagt att vi letar efter en unghäst, främst en 4-åring men någonstans mellan 3-5 år, och det eftersom att vår budget inte räcker till så mycket mer. Äldre hästar kostar en hel del om de är någonting att ha, beroende på vad man satsar på såklart, och då beslutade vi att vi istället letar efter unghästar. Det vi letat efter då är en trevlig häst med goda gångarter och tanken har då varit att utbilda den själv och förhoppningsvis kunna sikta mot de högre klasserna i framtiden. Det ultimata hade varit att köpa en läromästare, men i med att jag har min praktik hos Gabriella som är jätteduktig särskilt med unghästar och har tagit fram flera förmågor samt att jag har min tränare Elin så har vi alla möjligheter för att kunna få fram en bra häst. Sedan så har även mamma massor med erfarenhet av unghästar, så det är också en väldigt bra möjlighet. Det långsiktiga målet hade varit Grand Prix, men det är svårt att säga om en viss häst kommer att kunna gå det i framtiden eller om vi köpt en som kanske gjort sig bra i MSV B/MSV A och då fått sälja den och byta upp sig, i vilket fall så kommer det långsiktiga målet alltid att vara Grand Prix.

Däremot så har vi inte enbart kikat på unghästar, utan även på några äldre hästar. Man får kika efter guldkornen mitt i skogen, brukar mamma säga, och hittar vi en äldre häst med kapacitet men som kanske inte är lika utbildad, då är det också alltid intressant. I helgen så ska vi till exempel provrida en 6-åring och en 8-åring, vilket inte är det vi har sagt att vi letat efter, så man ska alltid hålla ögonen öppna. Det jag fokuserar mest på är att den ska vara kvick och energisk, trevlig i all hantering, lätt i typen och den ska passa mig ridmässigt, då jag anser att det är det viktigaste. Sedan ska den också vara frisk och, såklart, ligga inom vår budget.

Men om vi hade köpt en unghäst, då hade målet varit att matcha den till exempelvis Falsterbo, Elmia, Breeders och så vidare och därefter se hur långt vi hade kunnat tagit oss. Hade vi fått ett bud man inte kunnat tacka nej till eller kanske insett att den inte skulle kunna gå så långt jag vill, då hade det absolut varit aktuellt och sälja och byta upp sig, kanske mot en annan ung förmåga eller en äldre häst. Sedan är det svårt att sätta upp mål innan man ens hittat någon häst, hehe, så mer om det kommer jag att skriva om när min framtida stjärna väl står hemma i stallet. 😉

Och ska vi tala om utseendet, så är min drömhäst antingen fux, svart eller brun och har kloka och snälla ögon. Ögonen är faktiskt något av det jag tittar på mest, för de kan tala om ganska mycket om hästen. Men om ni tänker er Lina Dolks De Lazet eller Patrik Kittels Deja, så kan ni nog förstå lite hur jag vill att min framtida häst ska se ut! Och gärna ett sto också, hehe. Även Quite a Treasure som jag red mycket förut är en ganska bra bild på vad jag tycker om för typ av häst!

dsc_0412

IMG_4609

dsc_0441

Planen inför DM

Jag hade planerat att tävlingen i Vänsta för några månader sedan skulle vara vår sista start tillsammans, men det blev lite ändrade planer angående det. Ett Distriktsmästerskap planerades in och jag anmälde oss, då hade vi nog inte tänkt starta utan anmälde bara för att få en plats ifall att, men med bara några dagar kvar till tävlingen så har vi bestämt oss för att starta den tävlingen. I med att vi vann DM förra året så har vi gratis starter i vårt distrikt och tävlingen ligger ändå så himla nära oss, så varför inte? Vi är inte så himla tränade inför detta, men Duchess har varit så himla glad och positiv de gångerna jag hunnit rida igenom henne och travar bättre än någonsin, så trots allt ska vi nog ta oss igenom ett LA-program utan några större problem. Galoppen är också himla fin nu, men hon har tappat kvalitén lite där, så det krävs att jag håller tungan rätt i munnen lite mer än innan, men rider jag rätt så kommer det att gå vägen.

Oavsett hur det går, så ska det bli himla roligt att komma ut på tävlingsbanan med Duchess! Finns ingenting bättre än att tävla med Duchess, hennes positivitet smittar av sig och man kan inte undgå att bli glad av henne, även om det är himla jobbigt när den glädjen och ivrigheten kokar över, hehe. Denna gång kommer även Duchess ryttare att få följa med, något jag tycker ska bli jätteroligt! Ska även passa på att dokumentera den tävlingen så mycket det går, så det ska filmas och fotas massor. Allt från fixet innan vi åker iväg tills fixet när vi ska åka hemåt, denna gång vill jag få med allt.

Som vanligt, så har jag satt upp några mål inför denna tävling också, men de kommer jag inte att dela med mig av än så länge. Vet inte varför, men på sistone så har jag skrivit ner mina mål inför varje tävling, sådär veckan innan, och satt upp en plan och bara gått in i min bubbla och knappt pratat med någon om det, och det har funkat så himla bra. Hela hösten kunde jag hålla nerverna i styr och vi levererade verkligen bra ritter, så det konceptet ska jag hålla fast vid även inför denna start. Men efter tävlingen, då ska jag skriva lite om vad målen var och vad planen att nå dem var!

bby

Världens finaste Duchess

Hej på er! Har inte skrivit någonting på ett par dagar, vilket berott på att det varit ganska mycket kaos i mitt huvud under dessa dagar. Har haft mycket tankar i huvudet och oroat mig massor, sedan tog vi några snabba beslut och det bara kokade över, skulle jag nog vilja säga. Så bröt ihop i stallet i tisdagskväll och var tvungen att gå hem från skolan i förmiddags då jag fortfarande var lika ledsen, så några jobbiga dagar har det varit.

Jag följer många ryttare på olika sociala medier och numera skrivs det mycket om deras vinterträning, kommande mål och flera har lagt upp sina tävlingsplaneringar. Det gör mig ledsen och ger en sorts hopplös känsla, eftersom att jag inte har gjort det. Jag tränar ingenting då jag inte har någon häst att träna med, jag kan ännu inte sätta upp några mål och en tävlingsplanering känns så otroligt långt bort. Det känns tomt. Och i med detta har det börjat sjunka in att nästa år, då kommer jag varken att träna, tävla eller ha några mål att nå med Duchess. Det känns så himla konstigt, faktiskt. I tre år så har jag alltid sett fram emot våren, då vi haft nya mål att nå och massor av roliga tävlingar att åka på, det är klart att det känns tomt. Det värsta, det är att veta att vi inte har någonting mer att göra tillsammans, det är något jag kommer sakna ihjäl mig efter. Det är en speciell känsla att vara med Duchess på tävling, vi har våra rutiner vi haft så himla länge och det kommer att kännas himla tråkigt att inte längre åka iväg på tävlingar med den mest tävlingsglada ponnyn jag stött på. Stod i tisdags och kramade henne om halsen och bara grät, grät och grät. Det är en stor sorg för mig, även om jag vet att det i slutändan kommer att bli så bra för oss. Duchess har format mig till den jag är, varit min klippa och alltid funnits där i så himla många år, så att veta att jag snart inte kommer att åka ut till stallet för att ta hand om henne, den känslan kan jag inte ens beskriva, det känns bara så tomt.

Och all denna oro, den riktas mot framtiden. Jag älskar att träna och tävla, så att inte ens veta om jag har någon häst att tävla under nästa år, det gör mig också himla ledsen. Och så undrar jag, hur ska jag någonsin kunna hitta en häst som kan ta Duchess plats? En häst jag kan ha lika roligt med, göra en sådan resa med och älska lika mycket? Kommer jag ens kunna älska någon annan häst så mycket som jag älskar Duchess? Sedan finns det en gnagande oro angående om vi ens kommer att hitta en häst och om hur länge jag kommer att stå utan häst, såklart.

Känns otroligt skönt att snart åka ut till stallet och bara mysa med Duchess hela kvällen, för det behöver jag. Stallet har alltid betytt så himla mycket för mig, särskilt efter att Duchess kom in i mitt liv, och dagar som dessa, då behöver jag vara där lite extra mycket än i vanliga fall. Vissa utövar olika sporter, gymmar, går ut och går, gör musik och så vidare, men min ångestdämpning är stallet och min ponny. Så, där ska jag vara hela kvällen, men ska också försöka skriva något inlägg. Men ni får ha lite överseende under den kommande tiden, för det är lite så som en vän sa, att jag genomgår en sorts sorgprocess angående Duchess och det är så jäkla jobbigt.

DSC_1004

You remind her that your future would be nothing without her.
Never lose her, I’m afraid. ♥

Tankar om framtiden

Jag har nog aldrig någonsin haft såhär mycket motivation till ridsporten, särskilt inte under det senaste året. Förra hösten kändes allting nattsvart så fort jag tänkte på hästarna och hur framtiden skulle se ut, vissa dagar hade jag ingen ork alls till att åka ut till stallet och jag funderade väldigt mycket på att lägga av med ridsporten, då kändes det inte som att det var någonting för mig, vilket jag insett mer och mer på sistone att det är. Jag känner en sådan glädje av att vara i stallet, oavsett om det är i mitt eget stall, i någon annans eller på praktiken, och den sortens glädje har jag inte känt på något år, så oavsett om det är dåligt väder, det är alldeles för tidigt på morgonen eller om jag haft en hemsk dag så gör det mig ändå så otroligt lycklig att vara bland hästarna. Och lika glad gör det mig att få känna denna motivation och glädje, för en gång i tiden så kände jag den och var beredd på att lägga ner hela min själ i ridsporten, men så hände dessa sakerna förra hösten och all glädje, all vilja och alla drömmarna bara försvann. Att hitta tillbaka till detta, det har verkligen fått mig att hitta tillbaka till mig själv och tillbaka till den jag en gång var, den jag saknat det senaste året.

Även om detta året inte gått spikrakt framåt, så har det ändå varit ett sådant bra år. Mitt sista tävlingsår med Duchess, ett år där vi debuterade nationellt och hade otroligt roligt tillsammans, mot alla odds. Den resan och den hästen, om något, gör mig så otroligt motiverad till det kommande året. Vi hade aldrig förutsättningarna att ta oss till denna nivå, varken jag eller Duchess, men vi gjorde det tack vare en otrolig vilja från bådas sida, vilket är något jag kommer att ha i bakhuvudet i resten av mitt liv. Jag kommer nog aldrig att ha de bästa förutsättningarna att lyckas inom denna sport, men har man den där viljan, då kan man ändå lyckas, det vet jag.

Jag ser så mycket fram emot det kommande året, även om det ännu ser ganska luddigt ut på hästfronten. Vi har lite planer och det skulle vara så roligt om de skulle gå i lås, men samtidigt så har jag redan klurat ut en plan B, C och D, hehe, så på något sätt kommer allting ändå att lösa sig. Det lutar lite åt att låna hem en häst att bara ha roligt med det kommande året, dels för att få rutin på storhäst men också för att kunna lägga undan pengar inför ett kommande hästköp. Skulle dessa planer däremot inte bli av, då har jag funderat på att köpa en yngre förmåga, då antingen en storhäst eller en ponny. En storhäst att utvecklas tillsammans med och sikta högt med, eller en ponny att utbilda och därefter sälja och ha ett kapital att lägga på en storhäst. Några skulle nog inte säga att det skulle vara ett smart val, utan att jag skulle ha köpt en läromästare istället, men jag har ändå så otroligt bra förutsättningar när det kommer till yngre hästar. Jag har en otroligt engagerad och erfaren tränare, en mamma med massor av erfarenhet av unghästar och en praktikplats där jag får lära mig mycket om allting kring yngre hästar och där jag har en handledare med massor av kunskap, bättre än så kan det inte bli. Och samtidigt som jag har en storhäst att träna och tävla med så får jag ta turer på Duchess emellanåt och hon får bli behandlad som den stjärnan hon är av sina tjejer, så att allting kommer att ordna upp sig bra för oss, det är jag övertygad om.

duddi-okt-119

Quite a Treasure ♥

I samband med att vi börjat leta storhäst, så har jag tittat på massor av gamla filmer där jag rider flera olika storhästar. Har analyserat, tänkt ut vilken typ jag tyckte om, vilken typ jag inte tyckte om och så vidare. Fram tills förra året så red jag lektioner på ridskolan och en häst tog en särskild plats i mitt hjärta det sista året, och ni blir nog inte förvånade när jag skriver att den hästen var Tessan.

Quite a Treasure, en häst som verkligen levde upp till sitt namn. Sån cool häst, med ett underbart temperament, god ridbarhet och en superfin personlighet. Väldigt nyfiken och hade en gnutta nerv i sig, men ändå väldigt lugn, vilket var en fördel med hennes ovanliga handikapp, hon hade nämligen bara ett öga. Tessan var verkligen den perfekta hästen för mig! Vi tränade och tävlade främst i hoppning, men startade en dressyr och vann båda starterna på över 70%. Okomplicerad gällande allt, verkligen en av de trevligaste hästarna jag mött!

Drömmen, det hade varit att ha köpt Tessan då. Förstå vilken häst vi hade fått, det hade varit ren lycka att fått kalla henne för min! Kommer lätt att leta efter en häst som liknar Tessan, för det var verkligen min typ av häst. Det fanns en sådan glädje till arbetet och en välvilja i den hästen, som det inte fanns i alla hästar, och på ett sätt så påminde hon om en större Duchess, men med lite mer power och gångarter i sig. Så, har ni en Tessan ni vill sälja, då får ni gärna kontakta mig. 😉

IMG_4609

2

DM för Västmanland

Vet ni vad jag funderar på? Att anmäla Duchess till Västmanlands DM i slutet av december. Tävlingen i Vänsta fick bli vår sista då det inte skulle finnas några mer tävlingar häromkring på resten av året, då DM:et inte verkade bli av, men i med att dem la in ett i sista sekund så har jag funderat lite, faktiskt. Det är himla nära oss, det går i LA:1 vilket passar oss perfekt och så är den starten gratis, i med att vi vann gratis starter i distriktet förra året. Så, varför inte, egentligen? Red Duchess i går kväll och satt bara och log medan vi lekte med skolor, enkla byten, förvända linjer, övergångar och sådant. Duchess har nog aldrig varit såhär fin! Vissa har sagt att jag nog inte borde rida henne på det sättet längre, men när allting känns så lätt, då är det väl bara att passa på?

Däremot, så känns det lite fult att ha gjort vår sista tävling och sedan starta en till, hehe. Och om vi hade vunnit, då hade det känts fult att få gratis starter även nästa år, då vi inte kommer att tävla något nästa år. Har svårt att bestämma mig, vilket ni nog märker, så vi får se hur det blir! Hade ni gjort det, om ni vore jag? Kan ni inte dela med er av hur ni hade tänkt, skulle behöva lite vägledning gällande det! Den öppnar ikväll, så funderar på att anmäla för att få en plats och bestämma framöver om vi åker eller inte, allt beroende på Duchess och min form, liksom. Men ge mig lite tips, för det behövs verkligen!

bby