Världens finaste Duchess

Hej på er! Har inte skrivit någonting på ett par dagar, vilket berott på att det varit ganska mycket kaos i mitt huvud under dessa dagar. Har haft mycket tankar i huvudet och oroat mig massor, sedan tog vi några snabba beslut och det bara kokade över, skulle jag nog vilja säga. Så bröt ihop i stallet i tisdagskväll och var tvungen att gå hem från skolan i förmiddags då jag fortfarande var lika ledsen, så några jobbiga dagar har det varit.

Jag följer många ryttare på olika sociala medier och numera skrivs det mycket om deras vinterträning, kommande mål och flera har lagt upp sina tävlingsplaneringar. Det gör mig ledsen och ger en sorts hopplös känsla, eftersom att jag inte har gjort det. Jag tränar ingenting då jag inte har någon häst att träna med, jag kan ännu inte sätta upp några mål och en tävlingsplanering känns så otroligt långt bort. Det känns tomt. Och i med detta har det börjat sjunka in att nästa år, då kommer jag varken att träna, tävla eller ha några mål att nå med Duchess. Det känns så himla konstigt, faktiskt. I tre år så har jag alltid sett fram emot våren, då vi haft nya mål att nå och massor av roliga tävlingar att åka på, det är klart att det känns tomt. Det värsta, det är att veta att vi inte har någonting mer att göra tillsammans, det är något jag kommer sakna ihjäl mig efter. Det är en speciell känsla att vara med Duchess på tävling, vi har våra rutiner vi haft så himla länge och det kommer att kännas himla tråkigt att inte längre åka iväg på tävlingar med den mest tävlingsglada ponnyn jag stött på. Stod i tisdags och kramade henne om halsen och bara grät, grät och grät. Det är en stor sorg för mig, även om jag vet att det i slutändan kommer att bli så bra för oss. Duchess har format mig till den jag är, varit min klippa och alltid funnits där i så himla många år, så att veta att jag snart inte kommer att åka ut till stallet för att ta hand om henne, den känslan kan jag inte ens beskriva, det känns bara så tomt.

Och all denna oro, den riktas mot framtiden. Jag älskar att träna och tävla, så att inte ens veta om jag har någon häst att tävla under nästa år, det gör mig också himla ledsen. Och så undrar jag, hur ska jag någonsin kunna hitta en häst som kan ta Duchess plats? En häst jag kan ha lika roligt med, göra en sådan resa med och älska lika mycket? Kommer jag ens kunna älska någon annan häst så mycket som jag älskar Duchess? Sedan finns det en gnagande oro angående om vi ens kommer att hitta en häst och om hur länge jag kommer att stå utan häst, såklart.

Känns otroligt skönt att snart åka ut till stallet och bara mysa med Duchess hela kvällen, för det behöver jag. Stallet har alltid betytt så himla mycket för mig, särskilt efter att Duchess kom in i mitt liv, och dagar som dessa, då behöver jag vara där lite extra mycket än i vanliga fall. Vissa utövar olika sporter, gymmar, går ut och går, gör musik och så vidare, men min ångestdämpning är stallet och min ponny. Så, där ska jag vara hela kvällen, men ska också försöka skriva något inlägg. Men ni får ha lite överseende under den kommande tiden, för det är lite så som en vän sa, att jag genomgår en sorts sorgprocess angående Duchess och det är så jäkla jobbigt.

DSC_1004

You remind her that your future would be nothing without her.
Never lose her, I’m afraid. ♥

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s