Duchess föll ihop i hagen

Puh, huvudet snurrar en del efter denna dag, kan jag säga. Jag vet inte, men egentligen så är jag nog en sån person som inte borde ha några djur, inte på grund av att jag inte kan ta hand om dem, utan på grund av att jag blandar in för mycket känslor och blir förkrossad på grund av minsta lilla som händer dem. Till exempel den gången Duchess fick korsförlamning, eller den dagen stallägarna ringde och sa att Duchess knappt kunde gå ut ur stallet på morgonen eller i vintras när Duchess ena ben var alldeles svullet och varm på grund av ett sår. Alla dem gångerna var jag förkrossad och rädd, rädd för att behöva förlora min finaste vän på denna jord.

Vi hade ett väldigt bra ridpass i förmiddags, Duchess var dunderpigg och väldigt stark, men när vi väl jobbade med varandra så fick jag en riktigt bra känsla. Vi bara lekte ute på en äng och gjorde enkla byten, ökningar och liknande utan några problem alls. Travade av och Duchess frustade och jag var nöjd, allt var så himla bra, bara. Åkte hem efter att vi varit i stallet, låg i soffan i några timmar och var sådär glad man är efter ett bra ridpass, fram tills vi fick ett samtal från stallet. Något var fel med Duchess.

Bokstavligen så hoppade vi in i bilen och var i stallet på säkert mindre än en minut efter att mamma lagt på. Duchess hade då lagt sig ner och rullat i hagen, rest sig och direkt efteråt ramlat omkull, bara stupat. Sen hade hon kommit upp bara någon sekund efteråt, men då hade hon verkat ganska borta och säkert lite chockad. Allting var dock som vanligt när vi kom ut dit, men vi satt med henne en stund i hagen ändå, bara för att. Tog därefter in henne, tvättade ett sår hon fått av fallet, kände igenom henne och bara kollade hur hon betedde sig. Efter att vi varit där i sådär två timmar så kunde vi åka hem och känna oss lite lättade i alla fall, då stallägarna skulle hålla lite extra koll på henne under kvällen. Guld värt. ❤

Det har gått några timmar sen vi åkte därifrån och vi har inte hört någonting från stallet än, så förhoppningsvis så var det ingenting särskilt. Vi har i vilket fall haft kontakt med lite veterinärer, då vi hade spekulerat lite kring vad det var, och kan säga att jag känner mig ganska mer lättad efter det. Vi var lite oroliga att det skulle vara en hjärnblödning eller en TIA, men efter att ha pratat med veterinärer så försvann dem misstankarna, skönt! Däremot så skulle det kunna vara epilepsi, men det endast om det händer ännu en gång, annars var det bara en engångsföreteelse orsakad av yrsel eller något sånt. Planen är i alla fall att Duchess får promeneras några dagar framöver och så håller vi lite extra koll på henne, egentligen skulle jag kunna rida på som vanligt, men vi vill inte riskera att hon fått ont av fallet eller att hon ramlar ihop med mig på ryggen, så vi tar det säkra före det osäkra och låter henne ta det lugnt istället!

​Min älskade, älskade Duchess. ❤❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s