Kärleken till hästarna

Denna bild ser nog inte så mycket ut för någon av er, men ja, jag smälter varenda gång jag ser den. Kärleken jag känner till denna ponny, och den där blicken, den kommer jag aldrig att kunna beskriva. Den där blicken kan verkligen förändra en hel dag för mig, den kan blåsa bort alla tankar, all ledsamhet och all oro och bara fylla mig av lycka. För det är så jag känner, hur lycklig jag är, varenda gång jag möter den blicken. Tänk, vilken tur jag har haft. Att halka in på ett bananskal, stå där med en alldeles för fin ponny än vad jag kunde förvalta och bara några år därefter vara hennes ägare och veta att varenda dag i resten av hennes liv kommer hon att vara min, den turen får jag bara en gång i livet och jag är mer än lycklig över att jag fått den chansen.

Brukar tänka på det då och då, att om jag hade fått välja mellan tävlandet och det vardagliga med hästarna, då hade jag valt det vardagliga varje dag i veckan. Tro mig, det finns ingenting jag älskar mer än att tävla, men utan alla träningstimmarna, alla mysiga uteritter, alla fartfyllda galoppsträckor, alla timmar jag lagt ner på att rykta och pyssla och alla dagar jag fått komma ut till stallet, pussat på Duchess och en dålig dag blivit en bra dag, de är värda så mycket mer än de där 5 minuterna inne på banan och alla rosetter man kan få.

Tycker att det är så himla synd när man ser hästar som blivit redskap för att uppfylla sina ryttares tävlingsbehov, men då och då misslyckas att uppfylla det behovet och man ser hur dem sakta men säkert tappar glimten i blicken. Jag tror att det är så att en glad häst som får rätt träning och mycket kärlek, den hästen kan prestera hur bra som helst inne på tävlingsbanan, men en häst som tränas och tävlas utan någon plan och aldrig får den där långa ompysslingen, den där sista pussen innan man lämnar stallet eller får en klapp efter ritten trots att ryttaren var mer än missnöjd, den kommer nog inte att kunna prestera lika bra. Jag menar inte att alla hästar ska skrittas ut i skogen varje dag och ryktas en timme om dagen, men att ha en plan, kunna acceptera att procenten sjönk till botten för att hästen vägrade trava förbi en blomma och bara ha en respekt och massor av kärlek till en häst, det är jag övertygad om att varenda häst behöver, men tyvärr så är det långt ifrån alla som får det.

Vet inte vart jag vill komma med detta inlägg, utan vill bara att ni ska tänka en extra gång innan ni gör någonting. Att slå eller sporra sina hästar och skrika att man hatar den, det kommer inte att förändra ert resultat, och spelar resultatet en sådan stor roll att ni kan tro att det är okej att göra något sådant efter en sämre ritt, då kanske ni ska tänka över om ni har i ridsporten att göra över huvud taget.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s