En hel del tankar

Vissa dagar tar allting emot. Det är sällan, men under sådana dagar känner jag att jag bara vill ge upp. I höstas hade jag planer på att sluta rida på ridskolan och lägga hoppningen på hyllan, efter att ha försökt och försökt men fortfarande inte fått min röst hörd var det inte roligt längre. Så kom Tessan, världens finaste storhäst, och ändrade allting. Tessan fångade upp mig i fallet och fick allting att kännas roligt igen, det blev roligt att hoppa, jag längtade efter hoppträningarna och jag släppte, åtminstone nästan, mitt kontrollbehov och vågade rida.

Kvällens hoppträning blev inställd för min del. Tessan måste vila och det finns ingen häst jag kan rida. Det är sådant jag känner mig trött på, det enda jag vet är att Tessan är krasslig, jag har ingen aning om vad som är fel och det hatar jag. Det är i sådana situationer jag önskar att Tessan var min egna, då hade jag vetat vad felet var, vad konsekvenserna skulle bli och vad som hade orsakat felet – jag har ingen aning. Bara där är en solklar anledning till varför jag inte vill rida på ridskola överhuvudtaget, man får inte bestämma, hästen är inte ens egna och vad som helst kan hända utan att man kan påverka det. Och så det värsta, man blir tvungen att se ”sin” häst med andra ryttare, den delen hatar jag. Det är annorlunda med ridskolehästar och andra personers hästar, jag tycker om att se Babsan tillsammans med sina ägare, men jag avskyr att se Tessan med andra ryttare, mestadels för att jag inte kan påverka någonting då, jag har ingenting att säga till om. Vissa dagar önskar jag bara att Tessan var min egna, att vi båda slapp allting ridskolan innebär, men det kommer aldrig att gå.

Ni får tolka detta inlägg hur ni vill, jag låter som en bortskämd martyr vilket jag är medveten om, men jag vara bara tvungen att skriva av mig. Jag är tacksammast i världen över att jag kan ha en häst, som dessutom är min drömhäst, i min ägo, det är jag, men vissa dagar blir man trött på att kämpa. Vissa dagar önskar jag att jag vore stenrik och hade råd med åtminstone två hästar, men verkligheten och drömmar är två olika saker.

10169277_790894380934961_3839799678371092209_n

Annonser

3 thoughts on “En hel del tankar

  1. Det är nog många som känner igen sig i det du skriver och känner. Själv är jag en sån som gärna slänger upp andra ryttare på de hästar jag äger, då har man möjlighet att se hästarna från marken vilket kan vara väldigt lärorikt. Men å andra sidan så kan ju jag bestämma vem som får rida och inte får rida 🙂

  2. Jag förstår precis känslan och ja kände likadant förr.. Har du tänkt något på att ha delfoder/foderhäst? Eller ev. Medryttarhäst? Det blir betydligt mycket mer ”personligt” än ridskola där alla är och går hela tiden.

  3. Åh, jag förstår dig! Självklart drömmer man om att den där speciella hästen är ens egna… Vet själv hur jag riktigt dreglar när jag blir kär i ännu en häst på ridskolan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s