Min och Flamingos resa.

548421_116385038514824_1642346509_n

Flamingo började jag rida någon gång i september 2011. Min dåvarande favorithäst Wilda på ridskolan lånades ut på foder och jag var verkligen jätteledsen. Jag fick inte rida B-ponny längre för min ridlärare och hade då ingen favorithäst kvar att rida på ridskolan, den ända större ponnyn jag tyckt om hade gått bort i början av 2011. I alla fall så fick jag rida Flamingo för allra första gången och jag var jätterädd. Jag hade fått hört flera gånger att Flamingo brukade bitas, sparkas och så fort jag fick höra att jag skulle få rida Flamingo började jag gråta, så rädd var jag. Efter en lång stunds övertalan så lyckades min mamma och ridlärare få upp mig på Flamingo. Jag var ännu mer rädd efter att mamma och jag gjort i ordning henne i boxen. Hon hade vänt sig om och sparkat mot oss så fort vi skulle ta på henne grimman och sparkade så fort vi nuddade henne med borsten eller kom i närheten av henne med sadeln. Då var hon inte alls rolig att ha och göra med. Vad jag minns så gick ridpasset faktiskt bra. Jag kommer ihåg att jag tyckte att hon var jättepigg och att det gick jättefort haha. Efter den lektionen så fick jag en ny favorithäst, hur det gick till har jag ingen aning haha.

Jag fortsatte rida Flamingo och jag tyckte mer och mer om henne även fast hon blev värre för varje ridpass. Varken jag eller mamma kunde fortfarande inte fånga henne i boxen och jag var rädd hela tiden tills jag hade satt upp på henne. Ju mer jag red henne desto mer började hon testa mig, vissa ridpass kunde jag knappt ens trava för att hon bara skulle protestera hela tiden. Jag blev jätteledsen när hon höll på, men jag kunde inte sluta tycka om henne. Under höstterminen så hoppade jag Flamingo för första gången också, om jag minns rätt. Vi hoppade småhinder på kanske 30 cm och Flamingo blev jättestark och drog iväg med mig haha. På slutet av vintern så började jag våga galoppera på riktigt och jag började hitta några knappar, men jag kunde fortfarande inte få fram henne när hon började bråka.

50816_1357137684
Januari 2012.

Under vårterminen så började jag hitta ännu fler knappar. Jag vågade säga till henne så fort hon började protestera och jag lärde mig tillslut hur jag skulle hålla galoppen. Jag tävlade 2 småtävlingar med Flamingo i maj, hoppade 30 cm båda gångerna. Jag var jättenervös båda gångerna, fick 4 fel i alla klasserna tror jag. Jag började också i hoppgruppen, även fast jag var hur rädd som helst för att hoppa när hindrena blev över 40 cm höga. Hoppade aldrig Flamingo under vårterminen dock.

5b0f8137d5ab24f025fa24e2d6bb99d7
Vår första tävling, 30 cm.

I början av höstterminen tävlade jag Flamingo igen. Vi hoppade då 40 och 50 cm och gick nolla i båda klasserna, var så himla stolt när jag fick mina första grönvita rosetter. Jag hade börjat hitta ännu fler av hennes knappar och vi började lita mer och mer på varandra. Flamingo började gå med på hoppträningarna och jag hoppade henne nästan varje gång. Jag började även rida Duchess och så fort jag fick till det på henne började det gå så mycket bättre med Flamingo. Jag hittade massa fler knappar och jag kunde få till ett mycket bättre tempo på henne och det gjorde så att hon tog mycket finare språng. Vi gjorde vår första ”riktiga” start den 4 oktober tror jag, då hoppade jag 60 och 70 cm. Första klassen som var 60 cm gick åt helvete. Jag tyckte det var jättehögt och var halvt skräckslagen genom hela banan haha. Vi fick 1 stopp på första hindret, 1 stopp på sista hindret och 1 pet på tredje hindret. Andra klassen gick jättebra, jämfört med första i alla fall. Vi gick nolla, fick 47,5 stilpoäng och kom 4a i ridskolemästerskapen, fick dock ingen rosett för det var bara 3 placerade…

Jag började lita ännu mer på Flamingo under hösten och hon började mer eller mindre tycka om mig. Vi bråkade inte alls lika mycket som tidigare och vi kändes som ett. Min hopprädsla som jag haft så himla länge började försvinna och jag började lita blint på att Flamingo skulle hoppa, och det gjorde hon utan att tveka.

Veckan innan vinteruppehållet blev Flamingo halt. Jag tror att det var på grund av hennes mugg, den hade spruckit eller något sånt. Jag red Lillan istället för Flamingo och vi utvecklades jättemycket tillsammans. Hon litade på mig, jag litade på henne, jag litade på mig själv och hon litade på sig själv. Jag började tvivla på mig och Flamingo, faktiskt. Jag vet inte varför men det kändes som om Lillan och jag skulle komma mycket längre tillsammans. Men uppehållet gjorde oss ännu starkare och allt kändes så bra när vi kom tillbaka på riktigt. Flamingo blev en dröm att rida, ponnyn hon varit för ett halvår sen försvann och hon tog fram sin fina sida. Det var då jag började känna att hon litade på mig med. Vi startade 4 tävlingar tillsammans under vårterminen, varav 1 pay and jump. Den första tävlingen fick vi 1 stopp i 70 och nollade andra 70 rundan, i den andra tävlingen fick vi 1 stopp i 70, den tredje tävlingen gick vi nolla i 60 och fick något med 41 i stilpoäng och i 70 blev vi uteslutna eftersom att jag inte red igenom start och pay and jumpen nollade vi båda 70 rundorna.

I år har vi hållit ihop i 2 år, det är helt sjukt. Trodde aldrig att Flamingo skulle betyda såhär mycket för mig, men hon betyder verkligen mer än mest för mig. Jag älskar den här ponnyn obeskrivligt mycket, utan henne vet jag verkligen inte vad jag hade gjort. Om hon bara vore min. Jag älskar henne till månen och tillbaka 

sandra
Ridlägret i år, foto: Sandra Eriksson.

Annonser

2 thoughts on “Min och Flamingos resa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s